Dagens löpsedel
May 17, 2015
Läs kvällsposten fina artikel här.
http:// http://www.expressen.se/kvp/noje/tuffa-traningen-knackte-gunhild/
http://www.expressen.se/kvp/noje/irvings-syrliga-kritik-av-gunhild-carling/
http://www.expressen.se/kvp/noje/gunhild-carlings-vag-tillbaka-efter-tuffa-tiden/
Recensioner efter Sommarpratet
August 17, 2014
Succé i Norrtälje
February 16, 2014
Konserten i lördags var välbesökt, läs recensionen i Norrtelje Tidning
By the sea – TV4
January 7, 2014
Gunhild Carling plays trombone, sings and tapdances
Jungle Fever – TV 4
January 7, 2014
Jungle Fever – TV 4
January 7, 2014
Fartfylld och Unik Totalshow (recension Skånskan om varietépremiären)
January 7, 2014 by gunhild
Fartfylld och unik totalshow
Skriv ut Av Jan Olsson 6 JANUARI 15.56
RECENSION.
Gunhild Carlings otroliga Jazz & Varieté Show
Gunhild Carling och Carling Big Band med bland annat Ulf, Max, Aina och Hans Carling samt Harlem Hot Shots.
Ljud: Johan Blomé.
Ljus: Jakob Larsson.
Turnépremiär på Slagthuset, Malmö, 4 januari.
Pantern Pantern Pantern Pantern
Man upphör aldrig att förvånas över den fantastiska familjen Carling. Att Gunhild kan sjunga, spela trombon, trumpet, harpa, säckpipa och blockflöjt visste vi ju tidigare. Men att hon dessutom är en fullfjädrad trumslagare kom som en liten nyhet. Fast särskilt överraskad blev man förstås inte. Och att Gunhilds bröder, Ulf och Max, förutom att de är skickliga multimusikanter även är balanskonstnärer, jonglörer och spexmakare i största allmänhet kände vi ju också till. Allt detta och mycket därtill demonstrerades i ett rasande tempo när de begåvade syskonen, tillsammans med mamma Aina, pappa Hans, Carling Big Band och de sex dansarna i Harlem Hot Shots, bjöd på underhållning på Slagthuset i lördags kväll.
Att finna någon sammanfattande benämning på den underhållning som Carlingarna och deras musikaliska vänner serverar är i det närmaste omöjligt. ”Totalshow” kanske duger? I alla fall är det mesta synnerligen festligt och högklassigt. Men det allra bästa, åtminstone i denna, den tionde upplagan Gunhild Carlings otroliga Jazz & Varieté Show, som i och med Slagthus-framträdandet har dragit igång sitt månadslånga segertåg genom Sverige, är musiken. Av de cirka tjugo nummer som står på orkesterrepertoaren är samtliga utom ett – avslutande ”Tiger Rag” – komponerade och arrangerade av Gunhild eller pappa Hans. Eller ”Cooling” som vi kallade honom förr i världen, när han var tradjazzkung i Malmö. Och det är bitvis alldeles lysande kompositioner och dito texter. Fullt i klass med mycket av det som brukade återfinnas i de legendariska amerikanska bandens notmappar under swingepoken. Gunhilds vackra ”When Dreams Come True”, till exempel, skulle utan vidare ha hamnat på de amerikanska topplistorna för så där sju decennier sedan.
Det tolv man starka storbandet, förstärkt med tre välljudande stråkar, är alldeles utmärkt och gör att man ideligen tycker sig förflyttad till New Yorks Harlem någon gång i slutet av det glada 30-talet. Ensemblespelet är tätt och fint och solisterna, med trumpetarna Hans Carling och Erik Berndalen, trombonisten Henrik Jonsson och saxofonisten Mattias Carlsson i spetsen, gör mycket fint ifrån sig. Förutom Gunhild förstås, vars trumpet- och trombonspel är av högsta klass, och brorsan Max, som framför allt är en utomordentlig klarinettist.
Harlem Hot Shots, tre killar och lika många tjejer, höjer då och då den redan höga temperaturen med fartfylld och lagom välrepeterad dans – jitterbug och andra koreografiska finesser om vartannat. Dessutom visade sig en av tjejerna, Jenny Durell, vara en alldeles lysande sångsolist!
Två timmars högoktanig, fartfylld och påkostad totalunderhållning alltså, som inte liknar någonting annat. Vi ser redan fram emot årgång elva och undrar stillsamt vad Gunhild Carling, hennes familj och vänner ska hitta på då.
Gunhild Carling laddar för familjefest- Folkbladet
January 7, 2014 by gunhild
Läs hela artikeln i Folkbladet! Heta blåa toner. Gunhild Carling tar åter sikte på Norrköping och bjuder på jazz- och varietéshow med familjebandet i De Geerhallen. Foto: Pontus Höök + Visa bildtextenBild: 1/2 Gunhild Carling laddar för familjefest Av Sara Segraeus. Uppdaterad 2014-01-07 NORRKÖPING Gunhild Carling har spelat på Kungens slott, festival i New York […]
Barometern 2013-11-25
December 13, 2013
Christer Sjögren bjuder på mycket av allt
KONSERTER 2013-11-25 | Uppdaterad 2013-11-25
Kalmarsalen var absolut fullsatt på lördagkvällen när Christer Sjögren, Lotta Engberg, och Gunhild Carling med orkester och kör gav publiken en generös helkväll.
Foto: Johanna Eriksson
FAKTA
Artist/Grupp: Christer Sjögrens julkonsert
Plats: Kalmarsalen
Betyg: * * *
Det lär vara Christer Sjögrens tjugonde turnéår med julkonsert. En tradition för många, och här bjöds både välkända julsånger och överraskningar.
Det är mycket av allt. Ljussättningen är storslagen med scenen inramad av draperier av stjärnfall i olika färger och som bakgrund projiceras vinterbilder, filmklipp och andra stämningsförstärkande bilder. Här balanseras på gränsen till det övertydliga, men imponerande är det, i detalj genomtänkt.
Vintervit julstämning målas upp från början med ett intro av White Christmas, Happy Holiday och Let it Snow. Rutinerade artister intar scenen, här byggs kontakten med publiken som med gamla bekanta, man har träffats förr. Det är småtrevligt, lite folkligt familjärt.
Christer Sjögren har valt flera låtar i konserten av sin favorit Frank Sinatra och han börjar med fina Have Yourself a Merry Little Christmas. Sjögren har rätta rösten med både känsla och värme. Lotta Engberg fyller på med Silver Bells och lite personligt mellansnack som får med publiken. Gunhild Carling med trumpet glittrar i orkestern med skickliga musiker, körtjejerna Elin Johansson och Frida Pettersson inte att förglömma. Gunhild Carling är ett yrväder. Energin går i topp. Hon behandlar trombon och trumpet suveränt, respektlöst, jazznumret på säckpipa är fantastiskt. Dessutom är hon vass och rolig i replikerna.
Gamla godingar förväntas och de kommer i ett fartigt medley med Fyra bugg och en cocacola, Guldbruna ögon, Djingis Kahn och några till. Gläns över sjö och strand, en högtidlig klassiker som håller, kommer efter paus. Då blir det också fler höjdare, Christer Sjögren sjunger Ol´ Man River, där han ger allt, med rösten ner i djupaste basläge. Finstämda My Grown up Christmas List har fått svensk text av Lotta Engberg själv och hon framför den koncentrerat, känsligt. Kvällen bjuder på mer julsånger, flickkören Tonsättarna och musikgissning med publiken. Christer Sjögren i högform och hela ensemblen avslutar konserten med en maffig Elvislåt med ”extra allt”.
Senaste recensioner
December 13, 2013
Uppsala Nya tidning 2013-12-11 Läs hela artikeln online
…..Mest applåder och skratt drog ändå Gunhild Carling. Sällan ser man en sådan fantastisk scenperson som behärskar såväl sång, dans som att spela både trombon, trumpet, säckpipa och harpa (ibland samtidigt). Hon gjorde flera mycket imponerande nummer och visade på stor bredd i både uttryck och skicklighet. Dessutom med en härlig utstrålning och komisk tajming, på sin skorrande skånska.
Både Christer Sjögren och Lotta Engberg skötte sina kort väl, men verklig magi skapade Gunhild Carling.
Barometern 2013-11-25
…Gunhild Carling med trumpet glittrar i orkestern med skickliga musiker, körtjejerna Elin Johansson och Frida Pettersson inte att förglömma. Gunhild Carling är ett yrväder. Energin går i topp. Hon behandlar trombon och trumpet suveränt, respektlöst, jazznumret på säckpipa är fantastiskt. Dessutom är hon vass och rolig i replikerna….
Helsingborgs Dagblad 2013-12-01
Multikunniga Gunhild Carlings kvicka repliker och högvarvade energi tänder konsertens tomtebloss. Hon glittrar fysiskt, verbalt och musikaliskt. Hon hanterar lika självklart medeltida säckpipa och harpa. Trombon- och trumpetspelet är mustigt. Sjunger uttrycksfullt jazzigt gör hon också. När hon är med ökar bifallet.
Läs hela artikeln här
Uppsala Nya tidning – Varierad julshow med Christer
December 13, 2013
Varierad julshow med Christer
Läs artikeln här
RECENSION: Amerikanska julklassiker, musikal och glittrande stjärnhimlar när Christer Sjögren höll sin årliga julkonsert. Men mest gnistrade gästen Gunhild Carling, skriver Ellinor Skagegård.
Fakta:
Christer Sjögrens julkonsert, med Lotta Engberg och Gunhild Carling
Konserthuset, onsdag
På scenväggen sprakade en öppen spis, över spishällen hängde granris och stora röda strumpor. Christer Sjögren myste i kostym och svarta lackskor medan hans varma mörka stämma mullrade Have yourself a merry little Christmas som självaste Bing Crosby. Med andra ord, julstämningen gick att ta på. Det var inför en stor och vänligt sinnad publik som Christer Sjögren uppträdde på Konserthuset på onsdagskvällen.
Tillsammans med Lotta Engberg och underbarnet Gunhild Carling hade han satt ihop ett roligt och varierat program där det visserligen var gott om jullåtar, men där det också kom in både schlager, jazz, swing och skotsk folkmusik. En betydande del av konserten vigdes åt de amerikanska klassikerna. White christmas och Let it snow sjungna under en sprakande stjärnhimmel passade Christer Sjögren bra, även om det inte bjöd på några större överraskningar.
Vad som inte riktigt fungerade var Lotta Engbergs bidrag i genren. Hon kan sin sak i de svenska schlagerlåtarna och är en skicklig scenperson, men någon stor sångerska är hon inte och tyvärr kändes duetterna spretiga. Rösterna har så pass olika uttryck att de inte lät så bra ihop som man hade kunnat önska. Även det tydligt förskrivna mellansnacket gav ett krystat och ibland till och med lite pinsamt intryck, som när Christer Sjögren funderade över hur Lotta skulle vara om hon vore bil, och skämtade om både rattmuffar och underredsbehandlingar.
Men sjunga kan han, och imponerade stort i de låga registren. Som när han satte tänderna i Ol’ man river, klassikern från musikalen Teaterbåten. Engagerat och mäktigt, lovande inför hans kommande Sinatra-album. Även svårsjungna O helga natt gjorde han fint, på ett mer lågmält sätt än man brukar höra.
Och vad är väl julen utan en barnkör? Mysigt blev det när Gamla Uppsala kyrkas barnkör fick komma upp på scenen och hjälpa till med sången. Mest applåder och skratt drog ändå Gunhild Carling. Sällan ser man en sådan fantastisk scenperson som behärskar såväl sång, dans som att spela både trombon, trumpet, säckpipa och harpa (ibland samtidigt). Hon gjorde flera mycket imponerande nummer och visade på stor bredd i både uttryck och skicklighet. Dessutom med en härlig utstrålning och komisk tajming, på sin skorrande skånska.
Både Christer Sjögren och Lotta Engberg skötte sina kort väl, men verklig magi skapade Gunhild Carling.
Helsingborgs Dagblad – Gunhild Carling glittret i granen
December 13, 2013
Helsingborgs dagblad Läs artikel online
Gunhild Carling glittret i granen
KONSERT Publicerad 1 december 2013 kl. 11:03 Uppdaterad 1 december 2013 kl. 13:01
Med lördagens välbesökta men inte fullsatta tillställning inleddes på allvar vad som i december dominerar artistbesöken i Helsingborg – musik i julens tecken. Riktad till en publik i mogen ålder som tror på tomten, alltså de traditioner som hör den stundande helgen till.
När det gäller sången behöver Christer Sjögren ingen hjälp. Att han har en varm bärande röst – speciellt i det djupare registret där han hämtar ”Ol’ man river” – har han i tjugo år visat under sina turnéer landet runt. Men tajming som humorist har han inte, och mellansnackets plattheter får min mentala gran att barra. Rutinerade allsångs-Lotta Engberg kompletterar den fyrkantigare medspelaren så att myset blir familjärt smågnabbigt.
Multikunniga Gunhild Carlings kvicka repliker och högvarvade energi tänder konsertens tomtebloss. Hon glittrar fysiskt, verbalt och musikaliskt. Hon hanterar lika självklart medeltida säckpipa och harpa. Trombon- och trumpetspelet är mustigt. Sjunger uttrycksfullt jazzigt gör hon också. När hon är med ökar bifallet.
Naturligtvis finns de vanligaste julsångerna med, och lån från Frank Sinatra (”Have yourself a merry little christmas”) som Christer Sjögren för övrigt ägnar sitt kommande album och vårturné. Den helga natten glänser över sjö och strand medan det dröms om en vit jul bortanför grådasket. Christer och Lotta överraskar mer än övertygar i Povel och Wenches hippiega ”Jag diggar dig”.
Så fort tempot dras upp ur julgröten och saftsåsen så dominerar dansbandsstuket. Christer går ända tillbaks till Djingis Khan. Här ges plats för ett medley av hits (där publiken klappar med), men även en ny text av Lotta som kompar sig vid keyboarden. Riktigt hjärteknipande blev det när en barnkör fick vara med och ett par av flickorna lekte charader med publiken.
Orkestern, med gitarresset Lasse Wellander, levererar smakfullt och svängigt när så tillåts.
Körtjejerna Frida Pettersson och Elin Johansson showar med gott humör.
Ljussättningen är smakfull utan de överdrivna färgkaskader som ibland medföljer sådana här julpaket. Bildprojektionerna och filmklippen är omväxlande och genomtänkta. Det lät inledningsvis tunt, men ljudet tog sig efter paus (intrycket beror på var man sitter).
Två omväxlande timmar (plus paus) och traditionen återkommer lika säkert som tomten 2014.
Göran Holmquist
Sydsvenskan om invigningen av Lunds Humorfestival
August 29, 2013
Publiken var på hugget
LUND.
Damn var först ut, men sedan stegade Anders Jansson och Johan Wester in på Arenans scen och välkomnade alla med en klassiker från Hipp Hipp-tiden…… Läs artikeln här
Recension i Skånskan efter LUNDS HUMORFESTIVAL
August 29, 2013
http://www.skanskan.se/article/20130828/NOJE/130829094/-/svangig-start
INVIGNING. Större och mer av allt är ledorden för årets humorfestival i Lund.
Annons
Detsamma gällde invigningskvällen som flyttat från ett ganska opretentiöst och familjärt format på Stadshallen till stora Färs och Frosta Arena, men likväl till stor del lyckats behålla det opretentiösa och familjära.
Kvällen gick huvudsakligen i musikens tecken, tacka för det med ett husband som Damn! på scenen. Skånes egen swingdrottning Gunhild Carling var både först och sist ut på scenen – och inte minst hennes finalnummer med Amazing Grace på säckpipa i jazzig improvisationsstil gör att man kommer att minnas kvällen på arenan. Gunhild har energi och musikalitet som få och imponerar varje gång man ser henne. Inte undra på att publiken tackar med stormande applåder.
Mycket klappar från parketten och läktarna fick också Jörgen Mörnbäck. Den underfundige komikern och röstkonstnären, som placerar sina figurer i de mest udda sammanhangen, lät till exempel Peps Persson få sjunga solo i en Sinatra-show, innan han, också till publikens jubel, spelade Beer barrel Polka precis som Chico Marx.
Mer musik bjöd Lili La Scala på. Den läckra sopranen har besökt humorfestivalen förr och har redan fått en trogen publik. Lili inledde med Sit sown you’re rockin’ the boat från musikalen Guys and dolls och fortsatte med
Cole Porters sång om ett ostron, The tale of the oyster. Det gav mersmak.
Petra Mede dök upp i rollen av en diva som publiken på Färs och Frosta mött genom årtionden – och öste ur sin sångkatalog med låtar som Dip your toe in guacamole och Wooden leg. Men sen blev det en dipp i karriären. Jo, publiken mindes. Ett kul koncept som kanske passar ännu bättre i en mindre salong.
Emil Jensen, inte självskriven i humorsammanhang, gjorde en riktigt rolig sång för agnostikerna och Bill Bailey, huvudnumret på Arenan i kväll, behövde bara komma in på scenen för att bli utskrattad.
– Are you drunk, frågade Johan Wester lite osäkert, men nej, Bill Bailey är nog bara rolig. Han visade sig helt kort på arenan, men i kväll får publiken möjlighet att se mannen som kallas ”En unik komisk talang”.
Komisk och talangfull var förresten också Fritte Fritzsons sång till Mauro Scoccos musikvideo Sara, vilken en gång för alla bekräftade att 80-talet faktiskt är sagolikt töntigt så här i efterhand.
Anders Jansson och Johan Wester är ju väl inbodda på arenan efter sina många shower där. Som konferencierer lyckades de få till ett av kvällens roligaste ögonblick i en minnesbild från en tidigare show. Det blir kanske fler osannolikt roliga ögonblick under de kommande dagarna och kvällarna i Lund.
Gunhild Carling sadlar upp inför hovturnén
August 28, 2013
Gunhild Carling sadlar upp för hovturnén för tredje gången.
Målsättningen är att bli så van på hästryggen att det går att kombinera musik med akrobatik.
Blekinge Läns tidning inför Östersjöfestivalen
July 29, 2013
Herräng Dance Camp and Carling Big Band on German television
July 29, 2013
Gunhild Carling vill väcka känslor
July 27, 2013
Läs Norrtälje tidning!!!
Gunhild Carling vill väcka känslor
Den musikaliska mångsysslaren gjorde sitt årliga uppträdande på Herräng Dance Camp
Med jazzen i blodet och instrumenten i hand vill Gunhild Carling väcka känslor. NT hann få en intervju med den sprudlande artisten innan spelningen.
Relaterat
Patos. Ordet är viktigt för Gunhild Carling, som med raska steg går över uppfarten till Folkets hus i Herräng. Hon är här för att spela på danslägret, något hon gör varje år.
Musik som inte väcker känslor är som … ja vadå?
– Musik måste ha känslor, artisten måste känna kärlek till den och kunna förmedla känslan till publiken. Annars blir det inte bra, säger Gunhild Carling apropå det där med patos.
För Gunhild Carling är musiken en familjeaffär. Som sjuåring följde hon med pappa Hans, mamma Aino och syskonen när jazzorkestern Carling Family skulle repa. På golvet låg en trombon.
– Jag plockade upp den och började spela. Det kändes så enkelt, och som att det skulle vara lätt att bli bra fort.
Och bra blev hon. Blåsinstrumenten har blivit Gunhild Carlings signum. Förutom trombonen kallar hon trumpeten sitt huvudinstrument. Men även hennes gamla blockflöjt kan dyka upp, och får hon lust tar hon fram säckpipan.
Sistnämnda blev hennes genombrott för den stora publiken. Den och de tre trumpeterna hon spelade på samtidigt. 2010 var hon med i Allsång på Skansen. Succén var ett faktum.
Sen rullade det på. Gunhild Carling tävlade i Så ska det låta, var jurymedlem i Dansbandskampen, följde med på Diggiloo-turnén och deltog i Christer Sjögren julkonsert.
Trots att Gunhild Carling är jazzbiten är det inte på de traditionella klubbarna och festivalerna hon spelat.
– Jag är som en vilde i salongen. Jag har alltid stuckit ut, det är inget jag kan hjälpa.
– Så länge en gör rätt för sig, kan ingen anklaga en för att det skulle vara dåligt att inte göra som alla andra. Att vara god mot andra är det största skyddet en kan få, säger hon.
Gunhild Carling kliver upp från stolen inne på kaféet i Folkets hus. Med stora yviga rörelser visar hon hur hennes orkester ser ut när de blåser i sina instrument. Kroppen rycker till tonerna som kommer ur munnen. Det är inte bara hennes musik som innehåller mycket patos. Hela hon övertygar om att hennes musik är till för att älskas.
Den skräddarsydda klänningen på Gunhild Carlings kropp är turkos med små vita prickar. Livet är tajt och kjolen klockad. Även om både kläderna och musiken kommer från en svunnen tid, är Gunhild noga med att det hon gör är nyskapande.
– För mig är 20-, 30-, 40-talskulturen evig, jag vill inte bara kopiera det gamla. Jag menar inte att det var bättre förr. Den bästa tiden är nu.
Gunhild Carlings show nådde feberhöjd (Helsingborgs Dagblad)
July 12, 2013
Gunhild Carling sprudlade av energi och glädje och publiken fick aldrig nog av hennes och Carling Big Bands show på torsdagskvällen. Detta var en riktigt massiv publiksuccé. Att inte boka Gunhild Carling och bandet till nästa års karneval vore ett tjänstefel.
Hon kom, hon showade, hon la Landskronapubliken för sina fötter. Gunhild Carling och Carling Big Band höjde karnevalstemperaturen till febernivå på torsdagskvällen.
Läs artikeln i HD
Karnevalsarrangörerna lärde sig två saker av torsdagens publiksuccé i scentältet på Kasernplan.
För det första går det inte att undvika att boka Gunhild Carling och hennes Carling Big band till nästa år.
För det andra måste man se till att ha ett dubbelt så stort tält med dubbelt så stor scen. För detta var utan tvekan karnevalens höjdpunkt hittills.
Det kom så mycket publik att tältet var sprängfyllt plus att man trängdes utanför för att få en glimt av scenshowen.
Och vilken show Landskronapubliken fick uppleva. Så mycket energi och så otroligt mycket feel good har det inte levererats hittills under hela karnevalen.
Och publiken tog Gunhild Carling till sina hjärtan. Jublet och bifallet varade i princip igenom hela showen och ville egentligen aldrig ta slut.
Gunhild Carling är ett fenomen som levererar swing och tradjazz i en häftig förpackning uppbackad att otroligt duktiga musiker.
I fyra läckra scenkostymer bjöd hon publiken på en multimusikalisk upplevelse. När man trodde man sett och hört allt så körde hon en ösig jazzlåt med solo på säckpipa.
– Detta var en fantastisk kväll. Vilken underbar publik det var. Jag har alltid drömt om att få spela så här i Landskrona men detta gick över all förväntan, sa en sprudlande glad Gunhild Carling efter showen.
Att beskriva den show som bjöds på bara några få rader går inte. Bästa rådet till er alla är att pallra er till karnevalen i Landskrona nästa år och se Gunhild Carling.
För vi vågar bara inte tänka tanken att arrangörerna skulle missa att boka. Det kan man förresten göra redan i dag för att vara säker på att få hit Stockamöllans stolthet.
Lars Möller
lars.moller@hd.se 0418-49 65 91
Recension efter konserten med Hemvärnet i Kristianstad…
March 11, 2013
Svängigt med hemvärnet
Text: John Palm, john.palm@kristianstadsbladet.se
Publicerad 11 mars 2013 9.21 Uppdaterad 11 mars 2013 10.22
Större eller mindre text Share on email Share on print
Hässleholm. Från militär disciplin via opera till svängig swingjazz. När Hemvärnets musikkår för andra året i rad utmanade sitt eget musikkunnande och bjöd på ett helt nytt sound var uniformerna utbytta mot slipsar och klänningar. Till sin hjälp den här gången – Gunhild Carling. Läs i Kristianstadsbladet
Sväng på alla håll och kanter
January 14, 2013
Carling Big Band har hunnit fylla trettio och längst fram står Gunhild Carling och utstrålar maximal spelglädje och energi – det är storbandsjazz på Konserthuset i Växjö.
GUNHILD CARLING & CARLING BIG BAND JAZZVARIETÉ
Konserthuset Växjö ,12/1
Publik: Utsålt – 768 personer.
Längd: Två timmar plus paus.
Bäst: Musikerna är väldigt skickliga.
Sämst: Folk som går på konsert för att prata. Konstigt fenomen.
I januari 1956 släppte Elvis Presley sin singel Heartbreak Hotel. Det blev hans första nationella listetta. Innan dess hade storbandsjazzen under lång tid varit den musik ungdomarna lyssnade på när de gick ut för att dansa, den var sin tids pop. Från 1920-talet och framåt hade swingjazzen varit hitmusik. Sedan försvann den i ett hörn på museum. Eller? Riktigt så blev det inte.
Carling Big Band har hunnit fylla trettio och i bandet ingår mamma, pappa och fyra barn. Längst fram står Gunhild Carling och utstrålar så mycket spelglädje och energi att man nästan är tacksam att inte sitta på första raden. Sammanlagt är det 16 musiker på scenen och även om Gunhild är den visuella stjärnan som spelar en rad instrument är storbandsjazz – precis som namnet skvallrar om – en gruppverksamhet och det svänger på alla håll och kanter.
Första halvan av konserten fokuserar mycket på tjugotalet när jazzen spreds över USA av Louis Armstrong. Det är den sortens musik som brukar spelas i Woody Allen-filmer. Klassiker som Panama rag och Suwanee river (från 1851!) blandas med av Gunhild egenskrivna låtar som snygga balladen Universe och ett nummer som presenteras som en ”Dixielandsonat”. Folk som har uppnått en viss ålder brukar säga att all ny musik låter likadan. Utan att överdriva allt-för mycket kan man säga samma sak om mycket av det som kallas tradjazz. Stora delar av publiken är i en ålder där de nästan lagligt kan ha druckit alkohol för att fira Ingemar Johanssons boxningsbragd 1959. Ickepensionärerna är få.
Publiken sitter ner och kan inte dansa. Men det kompenseras av Harlem Hot Shots som bland annat dansar jitterbug, charleston, lindy hop och step. Och förmodligen något annat jag inte vet vad det heter. Det är alltså inte bara musiken som håller hög klass. Vi får också tallriksbalansering på pinnar och slapstick (kombinerat) och en av carlingarna balanserar tre golfklubbor och en boll på hakan. Se där en värdefull talang.
Andra halvan är mer varierad. Vi får tysk romantik, Duke Ellington och John Coltrane. Längre från tradjazz än Coltrane går det knappast att komma utan att lämna jazzen helt. Vi får till och med en svensk åttiotalslåt med solo på Dalasäckpipa. Och ett tips: spelar man banjo och trumpet samtidigt får man en (välförtjänt) stående ovation. Svårare är det inte.
Under Gene Krupas paradnummer Drum boogie river trummisen (ännu en carlingare) av ett kombinerat trum, golv och tuggummisolo.
Kvällen bjuder på blandad jazz med storbandsinramning och inslag av cirkus. Så på sätt och vis är det en historielektion med rötter i New Orleans som utförs med humor, charm och stor musikalitet. När lamporna i salen tänds går bandet och dansarna ut och fortsätter spela i foajen. Där kan man även köpa skivor, men inga tallrikar.
Ola Claesson
Hon övertrumfar stjärnorna (Norrbottenskuriren)
January 7, 2013
Hon övertrumfar stjärnorna
LULEÅ. I sidenglansig kostym tar Sveriges meste smörsångare emot i stora salen. Ett fullsatt kulturens hus är säsongens sista anhalt för denna generösa och proffsiga julshow.
FAKTA
Christer Sjögrens julkonsert
Kulturens hus – stora salen
lördag 20.00
Betyg: 3 kurirer.
Ovanför charmören från Hagfors projiceras en stjärnhimmel. Bakom honom står en murad pappersbro. I en nisch sprakar en stadig dvd-brasa.
Föreställningens dragplåster, Christer Sjögren och Lotta Engberg, känns bitvis lika genuina som dekoren. Men i en så här kitschig produktion kan stolpiga dialoger och ordvitsar få fungera som övergångar mellan låtarna.
Värre blir det när man försöker trumma upp en säsongsbunden blödighet. Tänk på de fattiga i jul och värdesätt föräldraskapet. Sådant skorrar illa bland glittriga kostymer och Las Vegas-arrangemang.
Tre körflickor i matchande klänningar svajar och svassar kring Christer Sjögren och Lotta Engberg. Orkestern leds av Curt-Erik Holmquist och tillsammans får de amerikanska klassiker, som White Christmas och the Christmas Song, att låta som de alltid gjort. Utan soulkrångel eller flåsiga försök att poppa upp materialet. Tack för det!
Men några musikaliska snedsteg gör de också. Fairytale of New York kan inte översättas till svenska. Och Christer Sjögren är (verkligen) inte Shane MacGowan. Inte heller är han Jussi Björling. Och Adams julsång i svensktoppsversion är föreställningens lågvattenmärke.
Med på turnén är också solisten Gunhild Carling. Och jag undrar om affischnamnen verkligen tänkt igenom det beslutet.
Hon stjäl nämligen showen när hon sjunger jazz med både fjong och finess. Hon briljerar på trombon, trumpet, flöjt och harpa. Det enda instrument hon inte fixar verkar vara andrafiol.
Gunhild Carling trumfar rävarna rejält med att dansa charleston, steppa och att framföra Auld Lang Syne på stämda klockor. Hon är en ytterst talangfull varietéartist och lika charmig som hon är självklar.
Föreställningen är lång. Och efter ett kaloririkt musikaliskt julbord på två timmar och 45 minuter stapplar jag ut i vinterkylan. Proppmätt och rätt säker på att det var mer än nog för i år.
Ett mer aptitligt alternativ vore en show med enbart Gunhild Carling. Det står på min önskelista till nästa jul.
Anton Åström
Publicerad 2012-12-23 11:07
Ändrad 2012-12-24 06:53 Tipsa en vän Skriv ut Textstorlek
Dela med andra:
Världsklass och fem pantrar (Skånska Dagbladet)
January 7, 2013
Sanslöst rolig jazzvarieté (Orkesterjournalen)
January 7, 2013
En lika sanslöst rolig som unik jazzproduktion åker just nu och för tionde året i rad landet runt under etiketten Jazz Varieté. Premiär var det i fredags inför en fullsatt Lunds Stadsteater. Konserten eller kanske hellre showen kretsade kring energiknippet, sångerskan och multiinstrumentalisten Gunhild Carling som i ett rasande tempo presenterade den 25 man stora ensemblen med schwung, stomp och humor.
Festligt och glammigt! (Kristianstadbladet)
January 7, 2013
Text: Josefine Bellan
Publicerad 7 januari 2013 9.24 Uppdaterad 7 januari 2013 9.31
Större eller mindre text Share on email Share on print
Jazzvarieté. Gunhild Carling Big Band och Harlem Hot Shots. Hässleholm Kulturhus den 5 januari. Även på Malmö konserthus den 6 januari.
Det sprutar galen glädje från musikerna och dansarna. En smittande partystämning och massor med energi väller ut till den stora publiken. Finurligt, glammigt och musikaliskt avspänt med en stark komisk ådra.
Allt andas 30-tal. En tid med stora ekonomiska problem och politisk oro. Kläderna och musiken trängde undan vardagens problem. Den klassiska glamouren introduceras för första gången, med feminina skärningar, vågade urringningar, glitter och paljetter i åtsittande klänningar.
Gunhild Carling springer ut mellan i stort sett varje låt och gör entré i nya åtsittande glittriga kreationer.
30-talets svängiga och dansvänlig musik fyllde dansgolven och lindy hop, en ny energisk dans med vildsinta hopp, snabba fötter och virvlande kjolar. Dansarna i Harlem Hot Shots ger allt varje gång de är med på scen.
Verklighetsflykt och underhållning. Rag, swing, stomp och twist i högt tempo. Louis Armstrong, King Oliver och Jelly Roll Morton satte stilen. Carlings husgudar och inspirationskällor.
Familjen Carling gör allt som vänner av modern jazzmusik har svårt för. Blandar stort med smått, fint med fult och spelar både nyskrivet och gamla slagdängor med samma intensitet och glöd. Och så har de hittat ett skönt vintage sound som hämtat från Harlems Apollo Theater.
De har dessutom kul på scen. Bjuder på sina mångsidiga färdigheter och skilda personligheter. Fullständigt orädda. Det som missas i precision, kompenseras med musikalitet, charm och ett rasande tempo. Ögat får lika mycket som öronen. Carling Big Bands jubileumsvarieté har ett eget format där musiken ofta får agera bakgrund till dans, akrobatik, balansnummer och jonglering.
Gunhild själv växlar mellan trombon, trumpet, sång, stepp, spagat och mellansnack. Hon spelar Auld Lang Syne genom att ringa i klockor. Med orden: ”Det är är bara för männen” spelar hon banjo med två händer och blåser i trumpeten rätt upp i luften. Bäst är det bluesigt svängiga solot på säckpipa.
Brorsan Ulf är en komisk talang som han visar i det avslutande trumsolot. Storebror Max är inte sämre med sin klarinett eller när han jonglerar på en pilatesboll med fyra käglor.
Pappa Cooling själv, i grånad hästsvans, spelar ett intro på flygeln i ett nummer som gör en lekfull travesti av den moderna jazzen.
Finalen Drum Boogie fullbordar en väl sammansatt scenupplevelse. Och extranumret är som allt annat i showen. Originell, avspänd och lekfull underhållning med påtaglig publikkontakt.
Det svänger!